Epigenitik vänder upp och ner på tidigare sanningar
Karl Arfors om Epigenitik
Epigenetiken kommer att medföra att många tidigare sanningar ställs på huvudet. I motsats vad man förr trott, går det att påverka våra gener och DNA genom vad vi äter, hur vi tänker och vad vi känner. Förmågan att hantera stress är en annan påtaglig hälsofaktor.
Läkemedelsindustrin har bl.a sålt in statiner för att minska kolesterolet, vilket är totalt fel. Kolesterol behövs bl.a i hjärnan och för att reparera kroppen. (lyssna gärna på kolesterol i tidigare inlägget: Verkligheten bakom kolesterolvärdena).
En studie i Östergötland visar också på Q10:s och selens betydelse för hälsan. Statiner blockerar även Q10 likaväl som kolesterol, vilket är skadligt för den perifera cirkulationen, och det medverkar till att skydda mitokondrierna (kroppens energispisar) – och hjärtat som arbetar hela tiden behöver allt Q10 man kan få fram för att skydda mitokondrie-metabolismen
Vi kan lägga till vad studien från Östergötland och Karolinska visade att på friska åldringar i 5-årsstudien (mellan 70 – 88 år) minskade mortaliteten med 55 % genom att ge 200 mg Q10 och 200ug Selen varje dag. Detta förbättrar hjärtats pumpförmåga och minskar alltså hjärtinsufficiensen – det trötta hjärtat.
Numbers needed to treat NNT, är ett nytt sätt att bedöma effekter av behandlingar. NNT för statiner och skydd för hjärtan måste man komma till över 320 behandlade för att rädda ett liv. Med denna behandling med Q10 och Selen var NNT så lågt som 15 för att rädda ett liv – alltså 20x bättre än statiner.
En sammanfattning av studien kan läsas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22626835
58 KOMMENTARER
Välkomna in till ett spännande område EPIGENETIK, Ett av de första mötena på Karolinska var för några år sedan och det initierades av Tore Schersten och Ingemar Ernberg.sen har det strömmat in möten från hela världen i ökande antal.
Epigenetik förändrar helt bilden av den klassiska Genetiken eftersom den berättar om hur gener kan förändra sina uttryck och slå på och av ex. inflammationsgener.
Det pekar framåt kanske mot att även förståelse för Placeboeffekten kan tänkas hänga ihop med Epigenetik – och vi vet ju inte rent vetenskapligt vad som genererar placebo effekten – kan vi möjligen påverka inflammationsgener.
Vi får återkomma till det/karl
Nutrigenomics får väl ses som en tillämpad gren av epigenetik, nämligen den som är av intresse för näringsläran. Tanken, om jag har fattat rätt, är att man så småningom skall kunna använda en persons indiduella genotyp som grundval för kostanvisningar som passar just honom/henne. Då skall vi slippa allt epidemiologiskt tjafs som Ralf Sundberg så tydligt uppmärksammat.
Det är säreget att all diskussion om hälsosam mat hittils aldrig, altså ALDRIG uppmärksammat den genetiska aspekten. Vi skrev en rad kommenterar om det hos Annika Dahlqvist nyligen, men det dök inte upp någon som förde oss vidare.
Jag undrar t.ex. om det över huvud taget förekommer något sådant arbete i Sverige. Alla auktoriteter jag funnit finns i USA och Frankrike.
Och om inte, borde det inte komma igång?
@piltson
Bruce Lipton har många bra funderingar kring hur cellernas cell membraner interakterar med omvärlden och det är där informationen från omvärlden kommer in i cellens liv. Det märkvärdiga är att metyleringar och acetyl-eringar kan ställa om vilka gener som är på och av och dessutom samverkar microRNA i den regleringen.
Jag skall leta fram ett trollspel där trollkarlen Bruce eller vad han kallade sig – gjorde en makalös genomgång och lägga in det om det passar sig då (efter semestern)
/karl
Bruce Lipton är överens med våra auktoriteter att det är tokigt att se det genetiska arvet som något slutgiltigt och opåverkbart, eftersom det löpande kan ändras, varvid några ändringar kan ärvas och spridas snabbare än darwinsk evolution skulle medge.
Det är en central insikt att basunera ut. Fackfolk har nog haft den i något årtionde, så det bör vara dags att rota den även hos allmänheten, i mediavärlden och i skolorna, där ”genetisk determinism” fortfarande är parollen. Generna kan ändras av miljöpåverkan.
Den mest påträngande miljöfaktorn är mat och dryck. Men Lipton tycks mena att generna påverkas med rent psykiska medel, trosföreställningar, etcetera. Det kan väl stämma, vad vet jag? Men då undrar man om hans närmaste kolleger kanske finns hos schamaner i Sibirien och Amazonas.
Där finns mycken for oss obegriplig visdom. Kontaktförsök har förekommit men aldrig kommit så långt, eftersom de stupat på västerlänningarnas arrogans. Benämningen ”trollkarl” kan vara befogad.
Men var finns relevansen för näringsläran? Här ser jag ingen koppling i det jag hittills läst och hört om Bruce Lipton. Är nutrigenomics och epigenetik kanske separata begrepp? Här är vad jag har väntat mig av nutrigenomics:
Att man genom DNA-analys skall kunna fastställa vilken kost som vore lämpligast för varje individ. Att schablonmässiga, allmänt gällande kostanvisningar därigenom kunde slopas, och därmed även alla tvister om detta. Och givetvis detta eländiga rådbråkande av statistiska data och de vilseledande ”relativa” procentuppgifter som det leder till.
Kan Lipton leda oss vidare här?
@piltson. Kul med ditt intresse för Bruce Lipton. Här skickar jag en länk till trollkarlen Funk
Vi blir vad vi äter, som kanske är det Epigenetiskt viktigaste steget. Att minska stress är väl självklart också bra – men mindre visat är väl dina tankars påverkan på din kropp.
Men helt klart kommer microRNA att kasta nytt ljus över Epigenetiken
Kan det vara så att vi äntligen håller på att sammanbinda kropp och själ efter många hundra år av Descartes separation
/karl
@piltson
Vill Du spara lite tid kan Du gå fram till 1.40 och starta där.
/karl
Tack, enastående underhållning!
Jag kan inte avgöra om han är en avsides vetenskapsman eller frilansande predikant eller akademisk varietéartist, men så roligt har jag inte haft på länge. Skall höra av mig när jag hört alla inslag i montaget på slutet.
@piltson,
återkom när du är mogen, Jag kan bara säja att Bruce Lipton är en verklig vetenskapsman till skillnad från alla tjänstemannaforskare som befolkar svenska högskolor och Universitet.
Men din kommentar är ytterligt fyndig och han är nog en kombinerad bra scientist och akademisk varieteartist.
/karl
Jag sökte ”Bruce Lipton” i New York Times. Ingen träff. Och Washington Post: tre träffar, men alla i läsarkommentarer. Daily Telegraph: ingen träff.
Det torde betyda att hur underhållande Lipton än är, så tillhör han ännu knappast “mainstream”. Men så sökte jag NYT på “epigenetics” och erbjöds bl.a. detta:
“It turns out that the genetic instructions themselves are influenced by other inputs,” Shenk writes. “Genes are constantly activated and deactivated by environmental stimuli, nutrition, hormones, nerve impulses and other genes.” That means there can be no guaranteed genetic windfalls, or fixed genetic limits, bestowed at the moment of conception.
Det stämmer ju väl med vad Lipton säger. Boken heter”The Genius in All of Us” av David Shenk
@piltson
Bruce H. Lipton är inte mainstream utan kämpar med att bevisa att cellerna behöver inte generna för att kommunicera – det sköter cellens yttre membraner och därstädes receptorer och cellen behöver inte gener och kromosomer för att överleva. Läs gärna “The Biology of Belief” – det kan vara upplyftande.
/karl
Ja, nu har jag tillbringat några timmar i Bruce Liptons sällskap. Tack för detta, Karl Arfors! Det var lärorikt, fastän det ju känns lite omskakande att få veta att man består av femtio triljoner amöbor. Man undrar om tillspetsade formuleringar kan ha varit ett hinder för Lipton att ta sig in i mainstream.
Han har en bred närvaro på nätet, men efterhand lär man sig att han alltid säger samma saker med olika grad av retorisk koncentration. Den mest minnesvärda varianten var ett samtal med Rupert Sheldrake, som finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=wXpndnjHvqw&feature=kp
Den som tycker nittio minuter i ett svep känns jobbigt kan slopa de första fyrtiofem. De flesta poängerna kommer i den senare halvan. Det är två avfällingar från den än så länge rätta läran som här möts och växelvis erbjuder ett fyrverkeri av kätterska idéer.
Sheldrake har i tre årtionden tråkat kolleger med sin teori om ”morfiska fält”, som kan möjliggöra telepati och annat oerhört. Den är ordentligt underbyggd med fysikaliska och socialpsykologiska indicier, som kollegerna vägrat att se på eftersom de isåfall inte kunnat dödförklara hans lära.
Och Lipton har kört fram den nu vedertagna föreställningen att det ”genetiska arvet” faktiskt inte är ett slutligt och opåverkbart mönster som styr varje individs öde. Men eftersom han är en mästare i att illustrera teoretiska principer med anslående anekdoter, så förstår man om han funnit det svårt att övertyga en och annan.
För jag måste erkänna att fast jag godtagit Sheldrake på grundval av oemotsägliga egna erfarenheter, så känner jag tveksamhet inför Liptons mest drastiska exempel. Skall jag verkligen godta förslaget att den som bara har tillräckligt grundmurad ”tro” kan dricka den dödlig dos stryknin utan att ta skada? OK, Karl, det överlåter jag till dig att kommentera.
Så vad är då det idéhistoriska perspektiv i vilket dessa båda herrar kan passas in? Det får bli ytterligare en kommentar, kanske i morgon.
@piltson
Jag har tidigare kunskap om Rupert Sheldrake som har många fascinerande bidrag om “morphogenetical fields” som formar “själva livet”
Därför är detta samtal så viktigt och dom samspelar utomordentligt – tack piltson för detta bidrag som jag inte sett tidigare.
Jag är inte så mycket ute på nätet utan försöker lära mig nytt, ur den vanliga BOX-forskningen som berikar vår kunskap och stuvas om med vissa visioner.
Vi vet att en grundmurad “tro” kan ta livet av folk som om en människa får en felaktig cancerdiagnos, det kallas Noceboeffekten till skilnnad från Placebo som hjälper åt andra hållet. Men jag vet inte om jag kan dricka en dödande dos stryknin – min tro är kanske inte tillräcklig – men jag tror att Epigenetiken är grunden för Placebo i mina visioner.
/karl
Efter att ha kommit halvvägs i Lipton börjar jag undra om inte “epigenetik” borde läggas som en permanent rubrik ovanför de andra i ämneslistan till höger, så att det inte sjunker undan efter hand. Kan f.ö. inte alla rubriker i listan ges markeringar som signalerar när det kommit kommentarer? Färgskifte eller en plötslig asterisk framför rubriken. Kommentarer till äldre inlägg tenderar annars att bli dialog mellan två personer, som inte får bredare spridning.
@Piltson
Du kom med ett bra förslag att lägga en seperat titel med frågor som relaterar till Epigenetik – kanske mest för såna som funderar på den nya starka förändringskraften på vägen till hälsa.
/karl
Tack, jag har redan beställt “Biology of Belief”. Den finns också på spanska. italienska, tyska och holländska. Tycker svenska vore dags och skall söka efter lämpligt förlag.
Det blir inte lätt. Lipton berättade att han förlorade ett år på sina försök att få den utgiven av ett av de större amerikanska förlagshusen. Det förlag som till sist visade intresse hör inte till dem som ger ut gängse populärvetenskaplig litteratur.
I varje generation har de för tillfället gällande auktoriteterna haft ett praktiskt problem: vad skall man göra med dem som säger något opassande? Till exempel Giordano Bruno. Det visade sig senare att han hade haft rätt i varje detalj om kosmos, men då hade man redan eldat upp honom i en offentlig tillställning.
Sedan dess har det gått fyrahundra år. Dagens metoder är mera hovsamma. När Liptons samtalspartner Rupert Sheldrake gav ut sin första bok om hur naturen fungerar så var det inte tal om att han borde brännas. Men det förtjänade boken, föreslog redaktören för en renommerad vetenskaplig tidskrift. Han kan både ses och höras här:
http://www.youtube.com/watch?v=QcWOz1xjtsY
Så stor hedersbetygelse har Bruce Lipton ännu inte erbjudits. Men han har belackare som inte kan godta hans förslag att celler kan fungera utan den kärna som anses vara deras hjärna och kommandocentral. Här är några av dem:
https://www.metabunk.org/threads/debunked-bruce-lipton-and-the-biology-of-belief.1003/
Det är inverterad uppskattning. Sådana reaktioner skulle inte ses till om inte aktuella makthavare ängslades för att deras verklighetssyn kunde bryta ihop. Det är lite pinsamt, men för vem?
Där har väntar vi ännu på utslaget, men här tror vi att Sheldrakes andra bok ”The Presence of the Past” en dag skall ses som ungefär det viktigaste naturvetenskapliga arbetet som gavs ut under 1900-talet. Hur det kan bli med Liptons “Biology of Belief” måste förbigås, eftersom jag inte har läst den.
Varje generation har sina pinsamheter, och så har det varit sedan Ptolemaios visades tillrätta. De traditionsbundna har ett ofelbart vapen: ”Eftersom vad denna person säger inte är möjligt, så behöver jag inte titta på hans data.” Så gick det för Galilei, och ett berömt sådant fall på 1800-talet berättas på.sid 98f i ”Kulinaria”.
Ta till exempel Liptons exempel som skall visa att instinkt och tro är starkare än medveten viljekraft. Den som hamnat under en bil kan komma loss genom att själv lyfta upp den, om han bara reagerar instinktivt. Men med normal muskelkraft går det dessvärre inte. Så hur kan det förklaras?
Det ser ut att ge ett nytt perspektiv på idrottsliga prestationer; vad är egentligen möjligt? Behövs en ny syn på begreppet som energi och kraft?
Nja, skulle Sheldrake här säga. Våra nuvarande ”naturlagar” är bara provisorier. De förändrar sig efter hand, är närmare att se som vanor, inte för alla tider givna ”lagar”. Och prestationer? Jodå, när Roger Bannister en gång sprungit en mile på fyra minuter så började en hel rad andra personer också att göra det. Ett svårt problem som en gång har lösts på ett ställe blir strax enklare att lösa överallt i världen.
Så nog hade dessa båda intresseväckande saker att meddela, jag gav länken härovan. Men det var ju näringsläran det gällde… Ah, det får bli en annan gång.
Jag lade in en kommentar om Genetik, varför jag är så engagerad i EpiGenetik. Det hamnade i morgonens inlägg om Fettlever och jag kan inte få tillbaka texten.
Vi får se………. i morgon
/karl
Den kommentar jag skrev hamnade i cyberrymden. Den handlade om genetik.
Jag kompletterade betyg för att komma in på medicin och i bara farten gick jag in för att göra en lic-avhandling i genetik samtidigt med mina medicinstudier.
Jag tänkte mig vidare att disputera i genetik om miljöfaktorers påverkan på våra gener. Jag visste då inte att det var som att svära i kyrkan att ens tänka sig detta.
Hela ledningen för Instutionen förbjöd mig att utveckla mitt förslag och även om jag även fått ett doktorandstipendium för några år lämnade jag institutionen – även om miljö-faktorerna skulle ha kunnat blivit både nej eller ja. Jag återvände till medicinstudier i lite högre takt.
Idag känner jag mig stolt över mitt val och kan se att Epigenetiken kommit för att bli en väldigt viktig nydanande kraft inom nutritionsforskningen, som nästan explosivt karvar ut nya bitar i vår klassiska genetik. Gud bevare omvärlden!
/karl
@piltson
Jag lägger in en länk till en understreckare i SvD den 4 juli, 2014 http://www.svd.se/kultur/understrecket/arv-och-miljo-inte-langre-atskiljbara_3716092.svd
Den blir början till en intressant debatt om EpiGenetik
“Att vi föds med en viss uppsättning gener betyder inte att vi därmed stelnat i vår slutgiltiga form som färdigtorkade gipsfigurer. Epigenetiken beskriver hur miljö, levnadssätt och personliga erfarenheter, i stort sett allt som vederfars den enskilde, ständigt omformar hennes arvsmassa med avgörande konsekvenser för hennes biologiska öde: utveckling, sjukdom och hälsa.”
Det är en bra artikel skriven av en AT-läkare som funderat lite om det här med Epigenetik. Precis som jag själv också funderar och jag tror att du skall sluta fundera över hur Nutrigenomics kopplar ihop det med Genetiken och att vi fortsättningen “försöker” koppla ihop det med EpiGenetiken, som nu har blivit min hobby.
/karl
Värdefull artikel.
Nu är det så att vi snubblade över nutrigenomics i “Food, Genes and Culture” av G. Nabham (Islandpress 2013). Där nämns inte epigenetics. 2 veckor senare dök detta upp i synfältet. Inte konstigt att vi försöker reda ut begreppens släktskap.
“Sluta fundera” bör man nog aldrig. Till exempel: Innebär epigenetics att det är dags att återupprätta Lamarck?
Nej, sluta fundera skall man inte enl. Piltson, såklart!
Och nya vinklar måste alltid belysas.
Det var ju detta med Lamarckismen som var som ett rött skynke
för ledarna av den Genetiska institution vid Uppsala Univ.. Min ide för avhandlingsarbete var att via sjukvården kartlägga matvanornas betydelse för sjukdom och i vissa fall död – men den platsade inte i deras fantasi – det var -62 och -63 alltså drygt 50 år sedan!
some Wikipediakunskap: Despite this abandonment, interest in Lamarckism has continued (2009) as studies in the field of epigenetics have highlighted the possible inheritance of behavioral traits acquired by the previous generation – och nu breder Epigenetiken ut sig – därför att man nu kan testa om gener är påslagna eller avslagna och vad som exempelvis kan påverkas av inflammationsgener, som många slås av med vitamin D3. D3 är eg. ett hormon eom påverkar vad vi vet idag bortemot 2500 gener och det är ung. 10% av vår totala genpool.
Lamarck var väl i mycket en politisk filur i gamla Sovjet.
/karl
Ja, Liptons bok ger helt nya insikter och är ändå oavbrutet roande. Han kan skriva i första person utan att det känns självupptaget, en ovanlig talang.
Jag är speciellt fascinerad av smörgåsarna i kapitel 3, de borde finnas i färg på nätet. Men utgivning i Sverige känns inte sannolik. Svenska bokförlag är inte särskilt äventyrliga och landet präglas av intellektuell instängdhet och intolerans mot avvikande som jag led av när jag bodde där. (Danmark känns mera sannolikt.) Och journalisterna har efter hand blivit alltmer okunniga.
Däremot har jag en idé om ett journalistiskt projekt som rekommenderas lämplig person. Någon som vanemässigt läser svenska tiudningar kunde under ett år samla direkta och indirekta anspelningar på den konventionella synen på obönhörlig genetik, nu tillbakavisad. Det skulle ge ett mått på acceptansen.
Om jag bodde i Sverige skulle jag också se närmare på vad som står i skolböcker och akademiskt kursmaterial i genetik. Det kunde vara utgångspunkt för ett reportage om epigenetics. Precis nu pågår i BBC Today en intervju med en genetiker, professor James Ball… ett eller annat. Han talar som om genetik och mijöpåverkan vore två helt separata saker.
Men jag undrar fortfarande rörande relationen mellan epigenetics och nutrigenomics.
Och för övrigt: blev det ingen debatt efter Svd-artikeln som du länkade till?
Jag ser att både Lipton och Sheldrake var för sig resonerar igenom återupprättande av Lamarck. Darwin själv tog Lamarck på allvar, det var de s.k. neo-darwinisterna som tydligen styrde fel.
Det finns flera tankeväckande paralleller mellan dessa båda. Men det är uppenbart att åtminstone Sheldrake inte anses rumsren i Sverige, vilket jag just fick lära mig på annat ställe. Det kallas “trolleri”. Lite ledsamt, eftersom han har gedigen kompetens i både biologi och fysik och dessutom är intensivt religiös.
@Piltson – men det var tydligen inte här Du skrev.
Jag visste inte att han var djupt religiös – var kommer den informationen ifrån.
– att han kan Biologi och Fysik vet vi och det är väl en bra bakgrund för att föra fram nya tankar om hur det kanske förhåller sig när det inte riktigt stämmer.
Bruce Lipton visade ju hur stamcellskolonier kan bli både det ena och andra gm att ändra på miljön. Om cellerna inte trivdes utan började att tyna av, kunde man normalisera mediet och cellerna blev livskraftiga igen eller skall vi säja vitala.
Det är kanske så med cancerceller också – eller vad tror ni? Man skall troligen få kroppens celler att trivas och cancercellerna att otrivas – det är väl bara att sätta igång med lite lateralt tänkande eller vad tror Ni?
/karl
Vi vet ju att det alltid är så här – när nya tankar och ideer kommer fram. Varför är det alltid denna låsning och rädsla för andra vinklar. Om man har en god bakgrund i biologi och fysik har man ju nåt att tänka med – det är bara det att innan Sheldrake “bevisat” vad han säjer gäller det att det nog är trolleri – eller att slå blå dunster i ögonen på folk.
Bruce Lipton är mera rakt på med sina första stamceller. Flytta dom till en annan skål och det blir helt annan vävnad, flytta dom igen, ny vävnad igen.
Kan man kanske undra varför inte cancerforskare började tänka lite nytt nångång, kanske?
/karl
“djupt religiös”
T.ex. R. Sheldrake/M. Fox: Natural Grace, (Doubleday 1997)
Se även detta tidiga TV-program:
http://www.sheldrake.org/videos/heretics-of-science
@Piltson
En ny lista till höger visar att det är mest vi som hasplar på. Där kan man då se om nya tankar kommer in – eller hur?
Vi får se hur det blir – gärna fler bra förslag som underlättar vår tillvaro
/karl
Sheldrake berättar gärna om hur akademiska institutioner behärskas av tabuföreställningar. På ett ställe kom sex medarbetare var och en fram med kommentarer, men mycket diskret eftersom ingen av dem vågade röja detta intresse inför de andra. Sista minuterna i detta föredrag:.
http://www.youtube.com/watch?v=2MOzlSF0a8M
“Jag tänkte mig vidare att disputera i genetik om miljöfaktorers påverkan på våra gener. Jag visste då inte att det var som att svära i kyrkan att ens tänka sig detta.”
Ja tänk vad styrda uppifrån vi varit gällandes allt ifrån vetenskap, politik, historia, ekonomi m.m. Känns som om hela världen “lossnat” och är friare.
Har läst dina kommentarer på de andra bloggarna med intresse, trevligt att du startat en egen.
Sommarhälsningar
Bo
@piltson
Det är nog för komplicerat och nytt för många sommarläsare av bloggar. Epi- genetiken kommer ju i grunden att göra om vår förståelse av genetiken och blandar man sen in hur Nutrition och särskilt Nutrigenomics och inte bara Nutrigenetik.
Jag tycker själv att det blir en väldigt komplicerad ekvation och kan inte tänka fram hur Nutritionen via Nutrigenomet skulle påverka våra geners inställning och dessutom kunna påverkas med att låsa upp och ställa om exempelvis inflammationsgener.
Vi kan försöksvis plocka bort gluten under 3 månader och se vad som händer – många kommer att må mycket bättre. Jag tror att vi i Sverige är mer påverkade än andra – kanske tack vare att vi lurats igång med välling i kubik och minut.
Som jag berättat på annan plats körde man i Hedvigs Nice familj igång på Grönsaker och minskar så säkert risken för en begynnade Glutenintolerans.
/karl
Jag ser att jag tog fel rörande Lipton. Han finns på svenska:
http://www.ehdin.com/?id=1191
Om “nya tankar och idéer”
Det är intressant hur skeptiker fungerar. Först vägrar de att erkänna anomalier. När det inte längre går vägrar de att se på det som läggs framför deras ögon (se t.ex. historien Pasteur-Liebig i Piltsons bok). När de inte kan undgå att se på dem, så blir deras ”förklaringar” under gällande paradigm alltmer krampaktiga och till sist lite löjliga.
Ett bra exempel var de epicykler som enligt Vatikanen skulle förklara planetrörelserna under den terracentriska teorin. De blev efterhand så krångliga att kardinalerna själva inte kunde följa med. Även Galilei måste godta några epicykler för att få sin presentation att stämma. Det gick inte ihop förrän Kepler hade visat att det handlade om ellipser, inte cirkelrörelser.
Tänk vad roligare det kunde bli om alla hade ett öppet sinne för vad de faktiskt får se och erfara. Sheldrakes morfiska resonans har ännu inte fått sin Kepler. Kan Lipton spela denna roll för epigenetiken?
Genom sitt arbete på cellnivå har han något handfast att visa fram. Jag har förståelse för dem som tycker att Sheldrakes telepatiska hundar känns mera lurviga, men massan av iakttagelser på så skilda plan som kristaller i labbmiljö och fiskstim i Stilla Havet måtte väl ändå kunna ha en effekt?
Hur man än må uppfatta Bruce Liptons långtgående resonemang om hur vårt genetiska ”arv” kan påverkas, eller inte påverkas, av erfarenhet och miljöeffekter, så slår det oss att han lägger fram en biokemisk förklaring, den första som Piltson har sett, av hur folk faktiskt kan komma hem från Lourdes och säga sig vara fria från tidigare ”obotliga” krämpor. Och varför man i vissa lägen kan må bra av yoga, meditation, ”handpåläggning” och annat konstigt.
Därför är Lipton intressant och förtjänar fördomsfri uppmärksamhet, om det är möjligt.
Och om vi provisoriskt godtar dels Liptons förslag om hur vårt välbefinnande och vår prestationsförmåga kan styras av ”tro”, dels också Sheldrakes berömda ”morfiska resonans”, så får vi ny belysning på flera, inte alla, av de ”underverk” som Jesus sägs ha utfört. Så nu måste Piltson läsa om och försöka tolka Nya Testamentet utifrån detta oväntade perspektiv. Kan Bruce Lipton, en judisk vishetslärare i USA, erbjuda ny förståelse av vad som predikades i en evangelisk folkskola för sjuttio år sedan? Erbjuder kombinationen Lipton/Sheldrake nya förklaringsmodeller, som reder ut diverse bibliska gåtor åt oss?
Vi skall ta upp frågan med herr Vogelgsang. kyrkoherde här i byn, och hoppas kunna redovisa resultatet om ett par veckor. Till dess lýssnar vi gärna på kommentarer som kan fördjupa vår insikt och vårt perspektiv
@Piltson
Hur går resonemangen med Vogelsang – i utvecklande riktning?
Värmeböljan i Stockholmsområdet – ja i hela Sverige omöjliggör alert tänkande.
/karl
Tack för frågan, detta är ett känsligt tema, som man inte gärna tar upp genom att bara hugga honom på marknadsplatsen efter högmässan. Tillfälle och miljö måste stämma. Tror jag kan föra det på tal efter min föresläsning om nattvardsbilder sedan ungrenässansen och framåt. Mot hösten. (kortversion i ”Kulinaria” kap. 3).
Men när vi nu har tänkbara förklaringsmodeller för många bibliska mirakler, så fokuseras ju intresset mot dem som INTE kan förklaras på detta sätt! Till exempel hans allra första insats, den vid bröllopet i Kana.
Han kom med sin mor..Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: “De har inget vin. Hans mor sade till tjänarna: “Gör det han säger åt er.” Jesus sade: “Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: “Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.
Om detta skrev vår dåvarande kollega Dravelento variant som kan sjungas på melodi ”Flickan i Havanna”:
Frälsarn och hans mamma
var på ett enormt kalas,
med rätt medetsamma
gick det helt i kras.
”Vi har en försörjningskris”,
grymtade en servitris,
grät i smyg och brast sen ut:
”Vinet har tatt slut!”
”Lugna dig, för här ska vi
återställa bägarklang.
Det blir ingen tragedi
med min sons talang.”
Sonen känner vankelmod
inför moderns stora ord.
Är det Frälsarns jobb att först
släcka folkets törst?
Men ett annat påhitt
får han sedan ganska strax:
”Kan man alkoholfritt
få en festklimax?
Här finns flera tomma krus,
strax intill hörs vattenbrus,
Bär dem hit och fyll dem fort,
det här går som smort.”
Sen blev där serverat
prima vin som inte fanns,
hur han producerat,
fråga ej om det.
Den som ovillkorligt vill
höra om hur det gick till
får ej svar, för det är hans
yrkeshemlighet.
Jag kan inte se hur denna yrkeshemlighet kan få förklaring med morfisk resonans, men kvantmekaniken rymmer verkligen så mycket konstigt att man gärna såge en kommentar av någon som kan teoretisk fysik. Liptons huvudtema är ju att medicin och biovetenskaper ännu inte tagit fasta på de insikter som kvantfysikerna erbjuder. Kanske de kan hjälpa här också?
Sedan vi nu fått lära oss att vi inte går runt med ett för alla tider fastlåst ”genetiskt arv”, som skulle avgöra vad vi mår bäst av, så bör det vara dags att slutgiltigt skaffa undan begreppet ”stenålderskost” från sådan diskussion.
Det finns två anledningar, som var och en för sig kvalificerar begreppet som nonsens. Den första är redan nämnd. Även om det en gång fanns en enhetlig sådan kost, så kan vi inte veta mycket om i vad mån den varit ödesbestämmande för vår generation. Tack vare epigenetiken kan både bra och dåliga erfarenheter under de tusentals mellanliggande generationerna ha påverkat ”arvet”, så att vi idag knappast bör lita på det som en verklighetsbunden ledtråd.
Den andra anledningen är att även om det funnits en enhetlig sådan kost, så finns det ingen enighet om vad den innehållit. Begreppet har sedan 1980-talet blivit ett ihåligt slagord utan överenskommen definition, och slagord är mera effektiva ju sämre definierade de är.
Sålunda ger en sökning på ”paleo” hos Amazon idag över femtusen träffar, alltså vägledningar och kokböcker som förespråkar ”stenålderskost”. Bland dem kan nog var och en hitta precis det som stämmer med personliga tro. Vad en kostvetare än har att meddela gäller det idag att lansera det som ”paleo”.
Det är inte överraskande efter en snabb blick på vad som vad som finns att lära från sentida ”stenåldersfolk”. På tropiska öar fanns intill nyligen folk som främst levde på brödfrukt, kokosnötter och tarorötter, alltså mest kolhydrater. Och i Arktis fanns intill nyligen folk som främst levde på säl, fisk och valrosskött, alltså mest fett. En av dem kan behändigt väljas ut som nutida stenåldersmodell, men inte båda samtidigt. (Att båda nu får sin hälsa förstörd av importerad industrimat hör inte till dagens ämne.)
Mellan dessa båda har det funnits en mängd variationer. Alltså en nyttig samling kunskap för en propagandist att välja ur, oavsett vad han vill meddela. Det som Boyd Eaton kallade ”paleo” för ett kvartssekel sedan stämmer illa med vad Loren Cordain kungör idag. Men det intressanta är att Cordain nu backat från sin tidigare kategoriska syn att ”alla” en gång i urtiden ätit enligt en viss modell, nämligen han förespråkar. Ett hälsotecken.
@piltson
Jag tror att om man eliminerar de snabba kolhydraterna och moderna tiders påfund som mjöl och socker kommer man i ett bättre läge och om man dessutom arbetar i sitt anletes svett så tror jag att kroppen hanterar det rätt bra och man når en hälsosam balans – det är inte så svårt tycker jag vid närmare eftertanke med inblandning av all modern forskning vi känner till idag. Epigenetiken är med och balanserar.
/karl
Till “moderna tiders påfund” måste vi nog också räkna in konstgjorda fetter som majsolja och solrosolja och även den korrumperade olivolja som idag erbjuds av de stora handelskedjorna. Men vår undran är om inte etiketten Paleo har förlorat sin glans, speciellt som den redan tidigare var så mångtydig..
@Piltson
Man måste förstå sommarsverige som tar det lugnt och tycker det är skönt med lite hällregn som svalka i en onaturligt varm sommarsväng.
Jag tror inte det räcker att få någon som kan teoretisk fysik. Medicin parad med det österländska tänkandet är det vi behöver. Ideer om energi – vi drivs ju av energier eller behöver mer energi.
Prof. Lars Ernster en kär vän från Stockholms Universitet, som jag kunde hålla i handen när det blev för kemiskt för min förmåga med studenter och forskar-studenter, när vi forskade om fria radikalers roll i inflammationer i våra blodkärl, berättade att det fanns inte många originella biokemiska forskare i Japan. Som verkligen bröt ny mark.
Men när ideer om fria radikaler började dyka upp i biokemin och medicinen började forskare från Japan i allt större utsträckning deltaga i formuleringen om framtiden – eftersom det ligger i deras tänkarfilosofi. Idag bidrar Japanska forskare med kanske 30 % av “nytänkandet”. Det kanske är den dynamiska utvecklingen vi skall hoppas på av modern medicin från Japan, Indien och Kina – när det gamla västerländska tänkandet har gått i baklås. Newton kan förklara mycket men inte framtiden.
/karl
“Medicin parad med det österländska tänkandet är det vi behöver.”
Ja, kopplingen mellan österländskt tänkande och ny molekylärbiologi gjorde Fritjof Capra redan 1996 i “The web of Life”. Jag ser att jag bara kom till sid. 86 innan jag ställde undan den, men nu tar jag fram den igen. Jag hittar här samma bilder som hos Sheldrake. Men frågan om lämplig kost går ju längre tillbaka än så! Ända till Edens Lustgård med det ödesdigra äppelträdet, som fick dem att se att de saknade kläder. Även detta uppmärksammade vår vän Dravelento. Melodin är “Mors lilla Olle”:
Adam och Eva på promenad
mötte en orm, då blev Eva så glad,
ormen den sa att fast Bigboss sagt ”nej”
knapra ett äpple var helt okej.
”Oj”, sade Adam, ”det där verkar skumt,
och jag vill ej att vi gör något dumt,
erbjuden denna obskyra diet
slickar jag bara lite diskret.”
”Det smakar prima”, utbrast han då,
”det var ju bra att jag fick smaka på,
Bigbossens påbud är ju rent tjafs.”
Slukade äpplet i ett enda nafs.
Såg sen på Eva och tänkte så här:
”Hur är det med dej, och vad är det där?
Vi måste fixa en påklädningsnorm
och knåpa till en tjejuniform.”
Men det står inte “äpple” i moseboken. Det står “frukter”. Var kom äpplet ifrån? Det var vad som väckte Piltsons intresse för kostfrågorna, och det kunde vi också ta reda på. Men det skall jag inte besvära med här.
.
@piltson,
Min första kontakt med Fritjof Capra var under min första sabbatical när jag upptäckte UCSD i San Diego, CA. Det var under 1975 tror jag. Boken the TAO oF PHYSICS kom ut i första upplaga 1975. Den första har jag slitit ut och femte upplagan köpte jag 2010.
Märkligt hur vi nosar på samma områden.
/karl
Kul att höra. Han kom med föreläsning i Stockholm mot slutet av
70-talet, vi gick dit eftersom vi fascinerats av Tao of Physics men
fann att åhörarna var en väldigt udda samling. Där fanns folk som ställde frågor om spådomskonst och frenologi. Han svarade bara artigt att det inte ingått i hans idévärld. Han tycks ha vunnit lite mer respekt sedan dess.
”Nosa” är rätt. Det kan inte bli tal om komplett föreståelse, eftersom vi inte har grundförutsättning i vare sig partikelfysik eller molekylärbiologi. Men jag vill ändå visa vad nosandet hittills har lett till. Det kan vara vägledning för skeptiker som nyligen på annat håll hängde upp sig på Sheldrakes ”omöjliga” exempel, vilket medförde att Piltson blev förvisad från skådeplatsen, anklagad för trolleri.
Hans till synes omöjliga iakttagelser är inte grunden till en ny teori. Tvärtom, när den nya teorin äntligen föreligger, så kan de tänkas vara självklara fenomen som inte skall ifrågasättas. Så var finns denna nya teori?
Sheldrake har tagit avstånd från klyftan ”död materia” / ”levande.organism”, som grundlades med Cartesius. Det är så dags, många andra vill komma bort därifrån. Sheldrake gör det genom att istället införa distinktionen ”självorganiserande” vs. ”icke självorganiserande” system. Bra – därigenom kommer universums olika system med i det icke-materiella lägret, inklusive partikelfysiken.
Alltså ingen principskillnad mellan t.ex. en morot och en komet. Däremot mellan en motor och en komet, och mellan en raket och en komet. Motorer och raketer är inte självorganiserande.
Men han omtalar inte var han hämtat idén. Det finner vi nu hos Fritiof Capra: ”Web of Life”. Därigenom framstår den som mera grundläggande än något som Sheldrake hittills har erbjudit. Distinktionen gjordes i den s.k. Santiagoteorin, av herrarna Maturana och Varela.
De skiljer också mellan ett systems ”organisation” och dess ”struktur” Det är ”organisationen” som ger systemet dess centrala egenskaper. ”Strukturen” handlar bara om hur det är sammansatt, mindre intressant (mera om det på sid 98f hos Capra). Man kan alltså tänka sig två system med samma ”organisation”, alltså egenskaper och uppträdande, fastän de har helt olika beståndsdelar och ”strukturer”.
Capra visar hur det är en central skillnad, som får betydelse för begrepp som liv, medvetande, miljöpåverkan, ekologi… ja, i stort sett allting som människor sysslar med och som vetenskap handlar om. Sheldrake åberopas som ett försök att återinföra principen ”vitalism” i biologin. En kommentar till hans iakttagelser får vi inte, men jag tycker Capra klarlägger var teorin en gång skall sökas.
Diverse sidoblickar erbjuds också. När Bruce Lipton får se bilden av metabola funktioner i en enskild cell (sid 164f), så kommer han att utropa ”Ah, äntligen en som har fattat!”
Så Piltsons skeptiker rekommenderas att först läsa och smälta Capra, framför allt kapitel 5 om självorganiserande system, och först därefter Sheldrake ”Rebirth of Nature”, fastän den är mera underhållande. Hoppet är att telepatiska hundar och dylikt kan sedan visa sig vara ganska bagatellartade.
@piltson
Jag håller helt med dig i ditt reonemang – och jag tror det är väsentligt att man bottnar ordentligt i en vetenskap som ju Fritiof Capra gör i sin teoretiska högenergi fysik när man skall föreslå något nytt,
Han säjer också:”Physicist do not need mysticism – and mystics do not need physics, but humanity needs both”
Och medicin lägger faktiskt inte grunden för något nytt, utan någon förståelse för kvantfysik blir det aldrig kvantmedicin. Medicin är faktiskt Arts och egentligen inte science som man förstår det begreppet.
Det har ju länge varit “tyckande” både från dem som hos oss reglerar medicinen, som den gamla Medicinalstyrelsen och idag SoS. Gamla kirurgprofessorer som utvecklade nya op-metoder, står sig ju lätt när man utför s.k. dubbel-blind test för att se om det nya är en möjlig förbättring s.k. shamoperations.
Genom att tala för varan kunde professorn påverka sin omvärld och det visade sig också bli den modell som läkemedelsindustrin kom att använda sig – att låta den inhandlade professorn tala för industrins varor.
Men hur får man in det budskapet verkligt i förståelsen av Medicin??
/karl
Det visar sig att ”självorganiserade system” har en längre historia och mera gedigen vetenskapsteoretisk grundval än Piltson hade uppfattat:
http://en.wikipedia.org.advanc.io/wiki/Self-organization
Här hittar vi både Sheldrakes fiskstim och Liptons proteinkopplingar. Båda är själsliga fenomen. Ytterst handlar det om att vår förståelse kommer längre om vi från början kan se universum som en sammanhängande organism och oss människor som
celler i denna. Med en sådan syn kommer den morfiska resonansen en dag att vara en självklarhet, så långt ifrån ”trolleri” som man kan komma..
Skulle Capra senaste bok “The Systems View of Life” kunna vara en bra introduktion till hans syn på självorganiserande system?
Lars Henrik, det intressanta med denna bok är att Canmbridge UP ger ut den. Capra har alltså blivit “mainstream”. Nu får vi hoppas att nån fördomsfri redaktör sänder den för anmälan av Sheldrake.
Här har jag hittat en artikel om nutrigenomics, vilket tycks mig ha större kostrelevans än epigenetics:
http://web.udl.es/usuaris/e4650869/Morella06/BB/Mutch_Faseb%20Nutrigenomics.pdf
Målet för nutrigenomics är individualiserade kostanvisningar baserade på DNA-analys. När man kommit så långt skall vi slippa dels “epidemiologi” och den bedräglighet som den medger, dels också allmänna kostråd som antas passa alla personer oavsett deras genetiska egenart.
Ja, det är seg läsning, men för att väcka intresse, låt mig saxa bara en mening (fr. sid. 3, höger spalt):
Nutrition can no longer be viewed as simply epidemiological studies whose aims are to identify relationships between nutrition and chronic disease in genetically uncharacterized populations; rather, complex cell and molecular biology coupled with biochemistry and genetics are required if the ambitious goals of nutrigenomics are to be realized.
Var och en som i flera år varit förtvivlad över epidemiologernas tjat med lurviga data och avsiktligt vilseledande slutsatser måste se
detta som hoppfullt.
Och målet beskrivs på sid 11, vänster spalt:
“…It is enticing indeed to imagine that a drop of blood could be rapidly analyzed for its comprehensive metabolite profile, uploaded into software capable of comparing this profile with those present in a massive database, and return information
enabling a physician to make dietary recommendations to optimize health…”
Men det blir nog inte inom vår livstid.
“Var och en som i flera år varit förtvivlad över epidemiologernas tjat med lurviga data och avsiktligt vilseledande slutsatser måste sedetta som hoppfullt.”
-men att epidemiologin faller, gör inte att genetiken bara kan matchas ihop med nutritionen. Om du betänker att vitamin D3 nedreglerar minst 2500 gener inom inflammation så behövs det mer specifika geneffekter av olika födoämnen för att komma vidare – eller hur?
/karl
Ja det är ju klart att om man utgår från förljugen epidemiologi så torde man få konstiga resultat. Se vad som står på sid. 4 om fleromättade fettsyror (PUFA):
“…the extensive influence of dietary LC-PUFA on metab-
olism, in addition to the many epidemiological studies
demonstrating their beneficial health effect…”
Texten är från 2005. Nu vet vi (utom SLV och familjen Cederholm) att just PUFA är boven.
Jag tänker återkomma till PUFA, det måste minska i SLVs konstiga rekommendationer till även mindre skolbarn – dom tror att PUFA är det bästa som finns. Jag skall justera lite med hjälp av inlägg från Göran Petersson från Chalmers om Omega 6 och Omega 3,
/karl
Sheldrake meddelar att Science Set Free är på väg att komma ut på svenska och danska. Finns på åtta andra språk:
“My book The Science Delusion/ Science Set Free has just been published in Portuguese in Brazil. It is also available in translation in French, German, Italian, Norwegian and Spanish. Translations into Danish, Korean, Malay, Swedish and Polish are on the way. The Science Delusion/ Science Set Free”
Håll utkik på den!
Så vad betyder Epigenitik? Kan inte se någon definition eller länk till definition någonstans i artikeln.
Jag tar läkemedel Questran som väl är Restiner, är det liknande effekter som Statiner? Bör man ta tillskott. Av selen och q10
Ovanstående var ju en uppfriskande diskussion, som vi hade glömt bort. Låt mig sammanfatta vad resonemangen innebär i praktiken och kan betyda för beslut om hälsosam mat och s.k. kostråd, alltså vad vi kan hoppas på för framtiden. Jag lägger det här, eftersom Piltson inte längre är välkommen hos Annika Dahlqvist.
1. Nuvarande “kostråd“, som antas tillämpliga för alla personer oavsett etnisk härkomst och kulturellt arv, kan leda vilse oavsett vad de innehåller.
2. De kommer att ersättas av individuella anvisningar, baserade på berörd persons genetiska arv och epigenetiska erfarenheter.
3. Grundvalen för dessa anvisningar blir dels DNA-analys av personens etniska bakgrund – vi är alla etniska cocktails – dels personens epigenetiska upplevelser och arv rörande matvanor och resurser inom de kulturer som kan ha haft betydelse för hennes/hans fysiologiska egenart.
När vi kommit därhän kommer Livsmedelserket ovetenskapliga konstigheter inte längre att vara konstigheter. De kommer att vara irrelevanta – som om Ptolamaios grundsyn vore tillämplig för nutida rymdprojekt.