Fettlever – ett stort hälsoproblem…
By… till följd av den kolhydratrika kost vi rekommenderas av SLV
Icke alkoholberoende fettlever har blivit ett stort hälsoproblem som en följd av den kolhydratrika kost som under senare år rekommenderats. Det är inte många specialister och läkare som känner till detta och ändå är det svårt att få ett inlägg publicerat i rikstidningar eller förstås medicinska tidningar som Dagens Medicin eller Läkartidningen.
Annat var det när Per Gunnar Holmgren var chefredaktör på Dagens Medicin – han gav oss aktivt stöd i vår Polemik mot Livsmedelsverket SLV, som vi på den tiden kallade Statens Livsfarliga Verk.
Redaktör Holmgren hade tre olika ledarartiklar som avkrävde SLV ett svar på vår artikel – men utan resultat – men långsamt släpas dom nu till vattnet för att dricka ur kunskapens flod.
Forskningen har gått framåt och kartan måste nu ritas om, även om SLV som också nyligen bytt chef, inte riktig har förstått det utan fortsätter att göra reklam för industrin och 65% kolhydratkost.
Läs gärna vår artikel till SLV: http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelsverket-bor-omedelbart-sluta-med-kostrad-till-allmanheten/ som alltså aldrig fick något egentligt svar om det som var fel.
En annan artikel i dagspressen för att upplysa vanliga medmänniskor om hur fel våra kostråd är: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1540497/Njut-av-feta-mejeriprodukter.html
Men det är inte lätt att kommunicera med folk som inte har tillräcklig biologisk kunskap eller forskningsmässig bakgrund – men vi gör flera försök och avslutar här inlägget om fettlever tillsammans med Tore Schersten och Ralf Sundberg i Hälsingborgs Dagblad: http://hd.se/ledare/2011/09/26/nya-sjukdomar-i-fetmans-spar/
korrektion till artikel i Hälsingborgs Dagblad
Stergios Kechagios stavar sitt namn med a på slutet alltså Kechagias fick jag höra från himself när jag ville göra klart mailadressen i Linköping. Jag ringde honom för att höra hur forskningen levde vidare – mer om det en annan gång.
/karl
När jag via min arbetsgivare gjorde en 40-års hälsokontroll på företagets vårdcentral uppmättes förhöjda levervärden. Sköterskan undrade då hur mina alkoholvanor sig ut. Kanske drack jag lite för mycket? Jag antog att hon hade rätt och att jag borde minska intaget.
Nio år senare var det dags för en ny kontroll. Vid det laget hade jag ätit LCHF i över tre år. Inte ett ord om levervärden fastän min alkoholkonsumtion var ungefär den samma som tidigare och att jag inte längre tränade lika hårt. Jag tänkte kort nämna det för sköterskan men antog att hon helt enkelt inte kunde förklara skillnaden på annat sätt än med minskat alkoholintag, så jag satt tyst.
Det är frustrerande att känna sig kunnigare än expertisen samtidigt som man i brist på examina och titel bara har lekmannens förtroende.
@Lars Henrik
Det är väl härligt att kunna lära sig mer utan den formella basen – internet är
där oöverträffat – men kan också utgöra en risk.
Men Du för ju elegant kunskapen vidare till medmänniskor som kommer in på den här bloggen. Som jag redan berättat är det inte många doktorer som känner till detta.
Även en av mina bekanta fick detta besked vid en hälsokontroll i samband med ansökan om en privat sjukvårdsförsäkring. Detta ställde till stora problem då försäkringsbolaget helt vägrade ge vederbörande en försäkring. Hen hade aldrig förstått sig på eller ens hört talas om lågkolhydratkost, än mindre om icke alkoholrelaterad fettlever. Alltså var den lösningen inte aktuell. Mina försiktiga försök att förklara gjorde heller ingen intryck.
Jag känner inte till om det till slut löste sig och i så fall hur. Men exemplet visar på fler konsekvenser av vårdens nuvarande kunskapsnivå än de rent medicinska.
Fettlever är ett medicinskt kunskapsområde – att man inte känner till kolhydraternas effekter är bristande utbildning.
I USA har man ett vidareutbildningsprogram av läkare som heter CME, i.e. Continous Medical Education.
Detta måste läkare gå igenom vart 3dje år (tror jag) för att få sin lön och vidareutbilda sig.
Man träffas på trevliga ställen på vintern kanske Alta i Colorado för skidåkning i härliga backar eller i Cancun, Mexico för att bada och sola, och vidareutbilda sig under en vecka.
Man har undervisning mellan kl 7.0 -12.00 efter lunchen tid med familjen som ofta medföljer. På kvällen ofta extra föreläsningar och det hela avslutas med en skrivning. Där man kollar kunskaperna – där måste man få godkänt. Det hela betalas ofta numer av Läkemedels-industrin, men med en aktiv utbildningsledning ställer man ofta industrins indoktrinering mot andra åsikter för att bredda diskussionen.
Det är ett spännade koncept som vi inte lyckats få igång i Sverige ännu.
/karl
Angående kunskapsluckor:
De svenska läkarna har ingen utbildning i nutrition i sin grundutbildning. De har inte kunskap om hur kroppen tar hand om födan, vad olika koster kan ställa till med och naturligtvis inte hur kosten kan användas som behandlingsalternativ till alla medikament. Vad jag förstått tas patienter med diabetes typ 1 (insulinbrist) om hand av specialiserad personal på sjukhusen, medan diabetiker typ 2 (insulinresistenta), som har ett omfattande panorama av komplikationer att se fram emot, i stor utsträckning behandlas av primärvården, där kompetensen är lägre. Behandlingen består i största utsträckning av att lindra komplikationerna, dvs symtomen på den underliggande insulinresistensen – till och med genom extra tillskott av insulin. Insulinresistensen behandlas emellertid bäst och effektivast med LIR, Låg Insulin Regim, en kost, som är mycket restriktiv med kolhydrater, måttligt restriktiv med protein och riklig på fett, också refererad till som strikt LCHF. Behandlingen med LIR är billig, kan tillämpas uthålligt och har inga biverkningar. Ändå får D2-patienterna inte tillgång till denna behandling annat än genom privata initiativ. Väldigt många patienter lider i onödan pga läkarnas okunskap.
@Erling,
You are right on – det är en oerhörd brist av vidareutbildning av läkare i Sverige, se tidigare inlägg.
Den vidareutbildning man talar om är den utbildning som bedrivs av industrin som beskriver nya tabletter och annat som inte hjälper om man inte undanröjer de bakomliggande problemen i fallet med Diabetes 2 ”sockersjuka”, som är reduktion av socker och snabba kolhydrater som gör att patienterna blir Diabetes 0.
/karl
Jag tycker det är en oerhörd brist i grundutbildningen att läkarstudenterna inte får kunskap om hur våra kroppar reagerar på det vi äter. Huvuddelen av våra folksjukdomar är livsstilsrelaterade, så vid i stort sett varje möte med en patient borde läkaren, i stort sett oberoende av specialitet, ha fördel av bättre kunskap i nutrition och endokrinologi för att rätt bedöma och behandla en åkomma.
En av alla orsaker till fettlever är fruktos. Denna sockerart kan bara brytas ner av levern, och ger initialt inget svar i form av insulin, därför rekommenderades fruktos till diabetiker för ett antal år sedan. Levern lagrar överskottsenergin av fruktos i form av fett. Den fettsnåla maten, vars ursprungsland är USA, är inte särskilt smaklig. USA fick brist på socker i samband med Kubakrisen och den smarta industrin hittade på ett sätt att göra fruktos från majs: High Fructos Corn Syrup. Den är oerhört mycket sötare än socker och blandas i snart sagt all prefabricerad lågfettskost. Dessutom sötar de stora läskmärkena sina produkter med detta sötningsmedel. Undra sen på att fettlever breder ut sig.
Mer om detta finns att läsa i Agneta Schnittgers bok Insulin den felande länken