Karl Arfors forskning

Efter min medicinutbildning till läkare, blev jag istället forskare och helt fascinerad av fysiologi och reglering i mikrocirkulationen och byggde ett laboratorium  för mikrocirkulationstudier på Pharmacia i Uppsala med stöd av företaget.

Med detta laboratorium Experimentell Medicin byggde jag upp en avancerad gästforskarverksamhet även i samarbete med utomstående institutioner vid Uppsala Universitet och på Akademiska sjukhuset.

Jag har i 45 år forskat inom bl.a. chockforskning, trombos och hemostas med trombocyter och med inflammation och vita blodkroppar i de minsta blodkärlen.

Jag är även Hedersdoktor vid Medicinska fakulteten på Uppsala Universitet där jag under min aktiva forskningsperiod lotsat fram 37 doktorander till Disputation. Jag har även 231 publiceringar i Pub Med och du hittar en hel del forskning och vetenskapliga artiklar av mig och olika medarbetare på Google Scholar: http://scholar.google.se/scholar?hl=sv&q=karl+e+arfors&btnG=

Här följer ett axplock av den mest relevanta forskning jag gjort rörande mikrocirkulation och inflammation:

Nedanstående tre arbeten fick i Nature Immunology ”Dampening Inflammation Classics” denna positiva kritik:

 ”A critical advance in understanding inflammation was data showing that leukocytes must adhere to microvascular endothelial cells to cause tissue damage in response to inflammatory stimuli. These three papers established formal proof for this idea.”

Increase in vascular permeability induced by leukotriene B4 and the role of polymorphonuclear leukocytes.

Bjork, J., Hedqvist, P. & Arfors, K.E.

Inflammation 6, 189-200 (1982).

Vi visade här att leukotriene B4 som aktiverar och attraherar granulocyter och Monocyter så kraftigt att de skapar ett läckage i mirkocirkulationen på den post kapillära sidan alltså i de små venolerna efter kapillären och plasma läcker då ut i vävnaden och kan ge ett ökat lymfflöde och ytterligare stimulation till den lokala inflammationen.

Länk till sammanfattning: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/6179872?dopt=Abstract

A monoclonal antibody to the membrane glycoprotein complex CD18 inhibits polymorphonuclear leukocyte accumulation and plasma leakage in vivo.

Arfors, K.E. et al.

Blood 69, 338-340 (1987).

Vi visade i detta arbete att vi kunde hämma vita blodkroppar (granulocyter och Monocyter) från att fastna och orsaka läckage och vidare stimulation av inflammationen genom en monoklonal Antikropp MoAb 60.3 som hindrade de vita cellerna från att fastna i kärlbanan

Länk till sammanfattning: http://www.ncbi.nlm.nih.gMoov/pubmed/3539230?dopt=Abstract

Detta arbete initierades när vi flyttat vårt laboratorium från Uppsala till La Jolla i Kalifornien 1984 och inledde samarbete med olika forskare som D.N. Granger i Shreveport LA .

Se följande arbete Hernandez, L.A:

Role of neutrophils in ischemia-reperfusion-induced microvascular injury.

Hernandez, L.A. et al.

Am. J. Physiol. 253, H669-H703 (1987).

Detta arbete visar hur man med den monoklonala Ab 60.3 kan hämma ischemi/reperfusions skadan i mesenterietsom ger läckage och vätskeförlust

Länk till sammanfattning: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3631303?dopt=Abstract

Ett av de mest citerade arbetena från vår forskargrupp är den biologi vi gjorde i samarbete med Bengt Samuelssons forskargrupp från Karolinska, Stockholm och deras synteser av prostaglandiner, Leukotriener och tromboxaner. Det var i dessa arbeten vi såg hur LTB4 fungerade i enormt låga koncentrationer som en stark stimulator av vita blodkroppar i inflammationsreaktionen.

Länk till sammanfattning: http://www.pnas.org/content/78/6/3887.short

Bengt Samuelsson fick Nobelpris i medicin 1982 tillsammans med Bergström och Vane och kom på sin försenade Nobelföreläsningresa  till La Jolla 1985. Vid den genomgången visade han många bilder från forskningen på vårt Lab. i Uppsala och berättade också att den forskningen utfördes av Karl Arfors grupp i Uppsala och nu har gruppen just flyttat hit och bygger ett lab i La Jolla. Jag kunde väl inte fått en bättre introduktion till La Jolla – han reste ju efter några dagar och jag fanns kvar. På kort tid fick jag ett enormt kontaktnät på Scripps, Salkinstitutet och UCSD, som alla ville veta mer om mikrocirkulation, inflammation och vår forskning där.