Jul
11

Varför läkarna inte förstår socker-problematiken

By

Mycket intressant föreläsning med Tore Persson. Kanske en fin paus från sommarvärmen. Ha det fint

/Karl Arfors

Utdrag från Den Blöta Sanningen med Tore Persson

Hela föreläsningen:

Comments

  1. Karl E. Arfors skriver:

    Många som sett den 37 minuter långa filmen ”Den blöta sanningen” från LIMmötet
    kanske ”kopplar av” en stund och är inte med när Tore spelar upp den viktigaste biten av sitt föredrag ”varför läkarna inte förstår sockerproblematiken” utan hänger upp ett glukosdropp både nu och då. – och så har vi ju ingen oberoende vidareutbildning av ringrostiga trötta läkare.
    /karl

    • Professor Göran skriver:

      En alldeles utmärkt kommentar!

      ”- och är inte med när Tore spelar upp den viktigaste biten av sitt föredrag ”varför läkarna inte förstår sockerproblematiken” – ….. – och så har vi ju ingen oberoende vidareutbildning av ringrostiga trötta läkare. ”

      Nu när jag tillfälligt vaknat upp efter fyra timmars fridfull djup sömn lyssnade jag bara till utdraget för att snart kunna vända mig åter till kudden igen.

      Som kvällslitteratur har jag nuförtiden ofta en hel del ”tung” litteratur – deckare har aldrig legat för mig. Som metallurg är också mina kunskaper inom det medicinska området av naturliga skäl begränsade och jag försöker därför läsa på efter bästa förmåga och just nu närmar jag mig slutet av 12te upplagan från 2011 av ”Textbook of Medical Physiology” av Guyton Hall som jag antar är obligatorisk läsning för läkarstuderande.

      Jag har kommit fram till Avdelning XIV Endokronologi och läser just nu med uppspärrade ögon Chapter 78 ”Insulin, Glucagon and Diabetes Mellitus” och tänker: ”Men, herregud, man FÖRSTÅR JU inom medicinen idag (femtio år efter att man först kunde börja mäta insulinnivåerna i blodet) exakt insulinets roll och hur blodsockerregleringen går till och inte minst fettinlagringen!” (Det enda man verkar ”slira på” verkar var detta med ketos och ketonkroppar som metabolt bränsle och jag förstås inte riktigt att man kan göra det eftersom kapitlet i övrig är en alldeles utmärkt informativ läsning.)

      Apropå tung läsning har en av mina favoriter sedan fem år, då mitt intresse för medicin på allvar vaknade, varit ”The Molecular Biology of the Cell”, Alberts et al. vars femte upplaga jag läste ganska ordentligt i början av min ”karriär” – det finns en hel del hundöron i min bok. Nu såg jag att sjätte upplagan efter fyra års revideringsarbete sedan 2010 är på gång och släpps 1 december i år. Jag ska ge min fru ett fint julklappstips – det har ju hänt en del inom cellbiologin som rimligen nu har landat i läroböckerna.

      Jag ser därför fram mot en fin kvällsläsning under hela 2015 – det går inte så fort för mig att läsa den här typen av litteratur – men nu tillbaka till kudden – godnatt och tack för länken!

      • Karl Arfors skriver:

        Det är härligt att Du fått händerna på Guyton – Han var en riktig fysiolog. Det var i många år en stadig kursbok i Fysiologi både i Uppsala och på Karolinska. Idag nog utbytt till nyare med mer modernt illustrationsmaterial. Om man kan sin Guyton då förstår man reglering och fysiologi.Jag kände honom väl och var flera ggr på besök till hans spännande lab. i USA och han kom även till mitt mikrocirkulationslab. i Uppsala. Vi gjorde verkligt nydanande saker i de blodkärl som man måste använda mikroskop för att studera. Vi skapade en preparation som inte var inflammerad under flera timmar – först då kan man ju forska om inflammation.
        Idag har man i medicinarutbildningen tagit bort fysiologi som kunskaps-
        ämne och studenterna koncentrerar sig på farmakologi, och alla tror att då kan man behandla patienterna bra.
        Kan man Fysiologi och Pathofysiologi kan man förstå medicin och ställa en diagnos vilket inte många läkare kan – man mäter labprover och de säjer ofta inget om patientens egentliga tillständ eller hur pat. mår. Om man har låg energi och är hypothyreot (låg funktion på thyroidea, sköldkörteln) går man efter ett labvärde som heter TSH och är det inom normalgränsen säjer doktorn till patienten att du är frisk och så är det inte mer med de – nästa. Den patienten får då ingen hjälp tills den kommer igen och då skickas vidare till psykdoktorer som varande lite nedstämd. Se filmerna Who cares in Sweden https://www.artimus.se/whocaresinsweden.php
        nästa gång Du tar en liten paus på natten. Dom är tänkvärda
        /karl

        • Professor Göran skriver:

          ”Idag har man i medicinarutbildningen tagit bort fysiologi som kunskapsämne och studenterna koncentrerar sig på farmakologi, och alla tror att då kan man behandla patienterna bra.”

          Detta var sorgligt att höra och bekräftar kanske bara mina värsta farhågor om medicinens tåg bort från vetenskapen; ett tåg bort som den store fysiologen Claude Bernard förgäves försökte stoppa.

          Jag träffade för ett par år sedan en ung läkarstudent då jag var som mest fördjupad i cellbiologin och frågade henne lite för att röna ut hur mycket studenterna greppade det grundläggande. ”Svaret jag fick var: ‘Cellbiologin är så svår!* ”

          Apropå tung läsning och ditt specialområde skaffade jag för ett par år sedan och av ren snålhet” en något äldre upplaga, från 1970, Joslins klassiker ”Diabetes Mellitus” och läste där med intresse att det ”säkraste” tecknet på diabetes var att tjockleken på själva basmembranet under epitelcellerna i de finaste kapillärerna avvek från det normala – jag kommer nu inte ihåg om de var tjockare eller tunnare men att denna tjocklek endast kunde bestämmas med hjälp av elektronmikroskop.

          Den omedelbara kopplingen som jag själv gjorde när jag läste detta var till att den generella låggradiga inflammationen som jag tror finns hos sockersjuka och för den delen också hos oss hjärtsjuka.

          Jag antar att du har någon bra referens till detta fenomen.

          • Karl E. Arfors skriver:

            Jag tror att detta har att göra med GLUT4 transporten av glykos in till muskeln, där ju sockret skall in för att spridas ut i kroppen och sänka halten i blodbanan. Detta är ju exempel på biologins komplexitet i hur många steg som helst. och jag tror att ideer om tjockare eller tunnare membraner i mikrokärlen var från en tid då man inte hade så god kontroll på glykos in till muskeln.
            Detta om biologins komplexitet belyses av en diskussion mellan Sheldrake och Bruce Lipton – en mycket spännande konversation som Piltson riktade blicken mot.
            Båda dessa herrar befinner sig utanför Boxen och därför för tanken vidare. Här gäller som jag lärde mig tidigt: Besser probieren als studieren. När man tittar på fenomen
            på nytt sätt lär man sig nya saker, som kan vara jobbiga att få på spåret i vår dogmatiska värld – men det är ofta brist på fantasi.
            http://www.youtube.com/watch?v=wXpndnjHvqw&feature=kp

            Det tar en stund men är väl värt det en regnig dag – dessa herrar har väldigt roligt när de diskuterar, vilket vi aldrig har om vi försöker diskutera med SLV eftersom dom inte har något egentligt vetenskapligt kunnande utan bara ställer sig bakom livsmedelsindustrin.

            Jag minns ett föredrag när jag just anlänt till La Jolla 1984
            Linus Pauling berättade om sitt senaste intresse i forskningen Om Gitterformering i metaller nåt’ om kristallstrukturer. Efter föredraget ville en student häckla honom och frågade: ”Do you think you will get a third Nobelprice now?” – Innan jag riktigt hade fattat frågan svarade Pauling: ”Who else?” Han var då 83 år.
            /karl

          • Professor Göran skriver:

            Nu har jag tittat på hela Tore Perssons föreläsning med väldigt stort intresse. Speciellt att enzymet sackaras inte behövs för att kroppen ska absorbera glukos och fruktos hos HFCS var intressant. Jag tolkade detta som att den starka bindningen mellan dessa två molekyler i vanligt socker redan är bruten på något sätt i HFCS.

            Sedan att man inte behöver deklarera innehållet av ”modifierad majsstärkelse” i vår mat och att Tore Persson inte lyckades få tag i någon statistik kring HFCS eldar på den obehagliga tanken om konspirationer på hög nivå.

            Även Sheldrake och Bruce Liptons begåvade diskussion tittade jag med intresse på och den väcker förvisso djupa frågor. ”Open a can of worms” nämndes och mycket ligger det i detta och det verkar som att jag gjort det på Annikas blog.

            Problemet som jag här själv ser det ligger på ett oerhört djupt filosofiskt plan när det gäller epistemologin och kunskapsteorin generellt men även när den är begränsad till vetenskapsteorin och där jag anser Poppers ”The World of Parmenides” har en hel del att ge om man nu är intresserad av att förstå vetenskapsteori på ett djupare plan.

            Intressant i detta sammanhang är också att Wittgenstein så småningom lade ned sitt logiska, positivistiska språkprojekt på grund av att han insåg att han inte skulle kunna komma förbi själva själva komplexiten i språkapparaten.

            Samma komplexitet pekarr Sheldrake och Bruce Lipton på men ser en lösning ipå denna komplexitet i en ”icke materiell” andlig företeelse och som just öppnar denna ”can of worms” som jag själv har väldigt svårt att böja knä inför.

            Här passar förresten en kommentar från Wittgenstein väl in som fritt återgiven, om jag nu kommer ihåg den rätt var ”så ‘djävlig’ som världen ter sig’ måste det nog finnas en Gud”.

            Intressant är även matematikern Gödels satser som så rigoröst tillbakavisade möjligheterna om att kausalt förutsäga utvecklingen inifrån ett slutet system vilka de facto innebar positivismens död och i sin förlängning även borde innebära samma sak för den ”evidensbaserade medicinen” i händerna på läkemedelsbolagen.

            Inom parentes speglas också den ”holism” Sheldrake och Bruce Lipton diskuterar också av den strid som fördes i slutet av 1800-talet för atomteorin och Maxwell Botlzmans kinematiska termodynamik mot den rådande positivismen med den store fysikerna Ernst Mach som dess mest rabiate försvarare och som vägrade erkänna atomernas existens i början av 1900-talet men till slut var tvungen att ”ge med sig”.

            En positivist har antagit en bekväm ståndpunkt för positivismen kan teoretiskt aldrig ha ”fel” på samma sätt som ett barns frågor aldrig kan ta slut.

  2. Piltson skriver:

    Professor Gören: ””can of worms” som jag själv har väldigt svårt att böja knä inför.”

    Göran, jag skulle föreslå att du läser Sheldrakes bok ”Presence of the Past” utgiven för 25 år sedan. Här finns hela åskådningen mera gediget framlagd, inte så provokativt som i de senare böckerna. Dessa är bara tillspetsningar av vad han sagt i 30 år, om än med mera exempel och empiriskt material.

    Om det sedan fortfarande känns svårt att ”böja knä”, hör av dig med ett underbyggt förklaring.

  3. Mikael skriver:

    Tack alla ni, som sockersjuk och utbildad kemist inom cellulosaframställning har jag lite kunskap om detta. Men den stora ögonöppnaren var när en professor i USA vid en intervju nämnde att när hon läste sin biokemibok och råkade se detta om vad insulinet gör med kroppen och fettinlagring så föll polletten ner för henne. Som sockersjuk typ 12 så har mina ständigt återkommande småförkylningar försvunnit. Jag lever nu med strikt LCHF och mina blodvärden är så bra att man har svårt att tro det är sant.Det som gör mig orolig är just detta att mina läkare inte har en susning vad som händer i min kropp, de verkar bara, jaha, så är det. De har jagat mig om min övervikt och jag motionerade tills jag gav upp. Har blivit allt sämre och insett att mina blodkärl är nog inte i så bra kondition. Det jag hoppas på nu är att jag nu med minimalt intag av socker och även försöker undvika omega-6 så mycket jag kan gör att min kropps sjukvårdare skall försöka att reparera alla de celler som är förstörda och att de får nu lugn och ro att angripa de inflammationer jag har. Ett exempel är mina ben. De såg ut som tjocka röda pinnar. När jag började med LCHF så började processen direkt. Vattnet försvann och benen har blivit mycket bättre, de var kraftig mörk röda på visa ställen. Dessutom har de kraftig röda nedre delen av mina ben nu blivit steg för steg åter till normalt. Såg en föreläsning från USA att blodkärlen kan vara för skadad för att det skall gå men jag hoppas att det nästan blir ok. Man ser hur de röda delarna bit för bit åter blir normal hud. Jag kastade också ut statiner när jag såg dessa föredrag hur kroppen kan läka sig själv om man undviker socker och senare undviker för stor mängd omega-6. Jag är varit blind på höger öga och drygt 5 månader efter jag började med LCHF och några månader efter jag tog bort statiner så började jag se ljus i ögat. hade varit borta i 10 år. Litet tag senare insåg jag att min synnerv fortfarande fungerade och att den lilla del av näthinnan som kan se saker fortfarande finns kvar. Jag ser ibland den olja som fylldes i ögat vid operationen. Och jag ser den klart. Inser att det är min lins som måste bytas om jag skall få lite syn tillbaka. Hade liten syn under ett år efter operationen. Sen började det bli mörkt. Så tack för de böcker jag nu börjat intresserat mig för. Har bara inte vetat vilka de är. Har tappat 11 kg på 7 månader och har 25 kvar att gå. 2016 tänkte jag vara stolt som normalviktig och men en balanserad sockersjuka typ 12. Alltså, en typ 1 och typ 2 sockersjuk.

  4. Karl E Arfors skriver:

    Kommentaren gäller den publicering av Rupert Sheldrake och Bruce Lipton som någon har lyckats plocka bort – här kommer en användbar länk

Leave a Reply